Intervju

Linköpings universitet prövar sin funktion

- Jag bor i ett hyreshus mitt i stan, där bor bara svenskar. Hade jag sagt att jag heter Mohammed, då hade jag inte fått lägenheten. Men jag sa, att jag är präst och jobbar i svenska kyrkan och heter Peter Andreasson, så fick jag lägenheten på ett ögonblick. Detta handlar om någon sort av diskriminering som är olaglig. Men den sköts så snyggt att man inte märker det, säger studentprästen Peter Andreasson på Linköpings universitet..
För snart fem månader sedan har studentprästen börjat arbeta vid Campus Valla och Hälsouniversitetet på Linköpings universitet. Nu sitter han också i ett nätverk som har skapats på uppdrag av kommunens informationschef Anders Lindkvist, för att utveckla integration och mångfaldsarbete i Linköping.

- Informationschefen på kommunen, tog kontakt med min företrädare och sa; det är svårt att skapa ett integrationsråd i kommunen, trots att det finns handikappråd, pensionärsråd och råd för olika grupper i samhället. Då ville han ha kontakt med det nätverk som vi hade. Jag själv var med första gången för att föra det här samtalsforumet. Dit politiker skulle kunna få vända sig, om man vill ha råd, stöd och hjälp att förstå hur man bäst ska kunna lösa olika frågor. Eller att få hjälp att föra ut information som är viktig från samhällsledning till olika etniska och religiösa grupper i Linköpings kommun, säger studentprästen Peter Andreasson som är född i Etiopien och upplevt hela sin barndom med två kulturer eller flera etniska grupper i ett mångkulturellt land som Etiopien.
- Vi insåg att det är svårt med integration och kanske fungerar det inte så bra som vi skulle önska. Och gruppen sa ja till att stå till förfogandet.
Med den kunskap och erfarenhet som Linköpings universitet har, kan säkert våra kommunala folkvalda utnyttja som en uppskattande fördel.
- Det finns gynnsamma förutsättningar för att kunna utveckla idén vidare. Gruppen har inte fått pröva sin funktion ännu. Vi jobbar också på universitet med ett initiativ som heter "Tro möter tro" för att bryta ner fördömer och skapa kunskap om olika religioner.

Utveckling som hot mot religion
"Aldrig mer kristen friskola för oss, skriver Annika Johansson i Expressen. En bild av skolan ges utåt och en annan tillämpas praktiskt, tilläggar hon där kristna barn gynnas, vad beror det på?
- För det första, jag vet inte om hon är kristen eller inte. För det andra jag har inte läst artikeln, säger studentprästen Peter Andreasson.
Jo, hon är kristen och är mamma till tre barn varav ett gått fyra år i en kristen friskola, underströk tidningsredaktören.
- Ok, men det finns olika profiler mellan kristen friskola och kristen friskola. De som är mest ivriga att starta friskolor är, de fundamentalistiska kristna kyrkorna, Bibeltrogna, en urgammal rörelse, Pingstvännerna och Livets ord. Alltså rörelser som upplever att utvecklingen i samhället är väldigt farlig. De som sluter sig samman i en liten grupp och upplever sig hotade. Och det blir "vi" och "dom". Vilket är omöjligt anser jag i ett mångkulturellt och modernt samhälle. Vi kan inte skruva tillbaka klockan. De startade egna skolor för att deras barn ska få en special undervisning om den teologi och den uppfattning om Gud och bibel som föräldrarna bär på egen version. De ska uppfylla skolverkets mål för undervisningen, om de inte gör det kan det skapa problem för barnen när de leker med de andra barnen eller när de kommer till andra skolor.
Men du vet att en undersökning visar att, på tio år har elevantalet som går i religiösa friskolor ökat med 138 procent, varför?
- Det beror på de nya möjligheter som krävs för att starta friskolor. Det är lite kontroversiellt att säga, men jag skulle inte vilja ha mina barn i en religiös och väldigt strängt profilerad kristen friskola. Även om de blir skyddade på ett sätt, så blir de också isolerade från de många synsätt som faktiskt finns på jorden.
Den icke konfessionella förskolan är ett av de viktigaste medel vi har för att motverka segregation, skriver Nyamko Sabuni, Anders Carlberg och Nalin Pekgul i DN den 4 maj 2006, håller du med detta förslag?
- De menar att förskolan ska vara en mötesplats för människor från olika tro. Ett sätt med goda möjligheter som trycker bort fördomar, när vi umgås.
Det finns möjligheter för Kristna minoriteter att låna svenska kyrkor i Sverige, medan majoriteten av muslimer får hyra moskéer under jorden. Har du annat alternativ?
- När man tillhör en religiös minoritet, blir det lättare för individer att söka sig till sina gamla värderingar. Där frodas fördomar mot andra. Det är en farlig situation som öppnar för mera fördomar, "vi" och "dom" och till sist vi möts aldrig. Den enda lösningen som jag ser, ligger i att umgås som grannar, att skapa nätverk där vi sitter och diskuterar tillsammans.
Men vad tycker du om tanken om offentliga moskéer?
- Kanske, om muslimerna själva skulle gå med. Men frågan är vilka muslimer som går in där och öppnar samtalet. Och vilka svenskar som vågar gå dit och möta muslimer. Det finns de som tror att det finns tunga betong väggar som skiljer oss. Men varje initiativ för att bryta ner murar och bygga broar är jätteviktigt.

Islam i Sverige
Islam är en ny religion i Sverige. Synen på en svensk muslim skiljer sig markant från individ till individ. En del beror på de religiösa och blodiga konflikter som pågår i hela världen.
- En svensk som inte har träffat och pratat med muslimer är rädd och har det amerikanska tankesättet att de tillhör al-Qaida eller shiiter och sunnimuslimer som slår ihjäl varandra. "Nu håller de på att ta över hela världen." Det frodas mycket fördomar mot muslimer i västvärlden, säger studentprästen som svar på frågan; hur ser en svensk på en muslim i Sverige?
I två program har uppdrag granskning berättat, hur grupper av islamiska fundamentalister sätter upp regler för hur anhängare av islam i Sverige ska leva och tänka. Vad kan folkvalda göra för att etablera den rätta islamen i Sverige?
- Det är en svår fråga. Vi lever i ett samhälle där yttrandefriheten och tänkandefriheten, hör till våra grundläggande människorättigheter. Alltså så länge det inte är brottsligt, är det svårt att säga nej till ansökan om etableringsbidrag. Vi kan också se det problematiska med att ge bidrag till vissa fundamentalistiska kristna grupper. Det finns destruktiva krafter som vill binda människor till ett visst tankesystem. Det är lika illa om det är en muslimsk fundamentalistisk eller en kristen eller en judisk. Det är bara ett fenomen med ett enda mål, att utöva makt och binda människor för sina egna syften.
Svenska kyrkor har lyckats att integrera sig i ett sekulariserat samhälle, hur kan en religiös muslim etablera sig i det svenska samhället?
- Där islam har funnits länge, har man förmodligen integrerats ganska väl med de rådande och ursprungliga kulturerna. Islam är väldigt nytt i Sverige. Det tar 100 eller 200 år innan den goda formen av islam kan integreras.
Men tror du att det inte kommer att födas en europeisk islam i framtiden?
- Jag vet inte, men jag önskar att det ska ske. Det finns få muslimer som tänker modernt och läser koranen utifrån ett demokratiskt perspektiv. Jag önskar att dessa människor skulle kunna visa vägen.
Sveriges muslimska förbund, föreslår i ett brev till samtliga riksdagspartier bland annat att imamer ska få ge muslimska barn separat undervisning i islam och hemspråk i de kommunala skolorna. Hur ser du på detta förslag?
- Kravet på särbehandling, skulle innebära att man gjorde ett undantag i lagen för muslimer och ger dem speciella rättigheter. Jag tror på den lagstiftning som vi har idag. Sedan får föräldrarna stå för deras religiösa uppfostran, som imamerna ger dem under helgerna.

En öppenhet för det mångkulturella
- Jag önskar att alla som söker sig till en liten grupp för att stärka sin identitet, tvingas ut för att lära känna människor med en annan livsstil och ett annat sätt att se. Först när vi känner varandra, skrattar tillsammans, behöva varandra för att lösa en uppgift och har kämpat tillsammans, då händer det någonting med vår syn på varandra också. Då integreras vi mycket lättare och bättre, undertrycker studentprästen.
Den västerländska integrationspolitiken har misslyckats varför?
- Det finns inte ett enkelt svar. Det finns människor i små kommuner som har jobbat med invandrare eller flyktingmottagandet utomlands. Där fungerar integration mycket bättre. På mindre orter har det ofta funnits en öppenhet för det mångkulturella. Jag tror att Sverige har levat i någon sort av oskuldstillstånd i världen, ända fram till mordet på Olof Palme. Sedan plötsligt kommer våldet hit, gränserna suddas ut och flyktingarna knackar på dörren här också.
- Misslyckandet beror dels på svenskarnas okunnighet om andra kulturer och rädslan för människor från andra kulturer. Sedan kommer politikernas ovilja att satsa på de här frågorna. Samt invandrarnas egen rädsla för att kliva in i det svenska samhället.
- En del invandrare har lärt sig svenska på kort tid och tagit sig in i det svenska samhället och lyckats jättebra. Och en del söker sig till sina egna, där blir det nästan ghetto, där pratar man sitt eget språk och slipper ta sig in i det svenska.
Storstädernas förorter har förvandlas till en utmärkt grogrund för fundamentalistiska mentorer, hur kan politikerna normalisera situationen?
- Först måste man bryta upp den här grupperingen. Bjuda in människor från andra kulturer till en mötesplats, där man möter svenska män och lär känna varandra. Man måste aktivt blanda människor. Man måste vara mer målmedveten om bostadspolitiken och blanda boende och säga; Här ska vi inte bara ha ett lågstatusområde, dit alla invandrare flyttar, därför att det är billigt att bo.
Med de möjligheter som finns i vår kommun har folkvalda all möjlighet att blanda Linköpingsinvånare, men de gör det inte varför?
- Nej, de görs inte, trots möjligheten att styra lite grann. Jag tänkte också på möjligheterna att lagstifta och sätta lite press på privata fastighetsägare. Så att de skulle vara tvungna att ha en kvot av människor från andra kulturer.
- Du är också viktigt med det du gör och att du finns och skriver och att du outtröttligt bankar på dörren och lyfter de frågor som är jätteviktiga i Linköpings kommun.
Hur ser du på dagens integrationsarbete i Linköpings kommun?
- Det finns oerhört mycket kvar att göra. Man ser och märker inte att det görs någonting riktigt aktivt. Utan det finns mycket "låt gå eller det löser sig", "vi kan inte göra mycket mer". Alltså det kräver riktigt mod att gå in och ta tag i frågorna.
Sista frågan, hur lång tid tog det för dig som en fjortonåring, som kom från Etiopien att integrera dig i det svenska samhället?
- Jag gjorde ju lite grann så som många invandrare gör idag. Jag sökte mig till en liten kristen grupp och så levde jag lite isolerat. Jag vågade inte kliva ut och umgås med mina klasskamrater för att lära känna den svenska ungdomskulturen. Jag höll mig på en säker kant. Men när jag gjorde värnplikten som nittonårig efter fem år i Sverige, då tvingades jag att lära känna andra killar i min egen ålder. Och det var ett genombrott för mig att komma ifrån vi och dom och veta att vi är olika, vi beter oss olika, men vi måste kämpa ihop med den här uppgiften

Oschana Nissan

Intervju arkiv